Ja, nej, jag har ju som bekant byggt någonting som inte håller när du försvinner vilket resulterar i att jag blir paralyserad av skräck inför att existera utan att du finns.

Det gör mig arg också. Egentligen, va? För hur fan vågar du egentligen.
Det är helt jävla absurt att du går ifrån mig.

Vad är det meningen att jag ska pyssla med?
Jag kan inte sysselsätta mig med någonting för allting är förjävla meningslöst och har tappat värde.

Du har tog allting ifrån mig när du gick och för det kommer jag aldrig att förlåta dig.
Aldrig någonsin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...