Det skrämmer mig. Jag vågar inte tänka på hur jävla ont det kommer göra när jag inser att du inte kommer tillbaka.
Min största skräck är att få reda på att du är död.

Det är så självklart att det ska bli såhär. Att jag får någonting som är så vackert, för att sedan förlora det.
Jag fick det finaste av alla. Det finaste någon någonsin kunnat få.
Jag borde vara glad för det. Jag får inte bli bitter över det jag förlorad, istället för att vara glad över allt jag hade.

Men det är svårt. Jag vet vad vi kunde ha blivit.
Det var du och jag.
Du vet det också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...