Hur ska jag leva utan dig?

Varför är jag aldrig värd att kämpa för?

Det enda jag vill är egentligen att detta ska ta slut.
Jag vill gå ifrån dig. Lämna dig åt ditt öde. Aldrig någonsin i mitt liv höra någonting från dig.
Men jag kan inte ta steget ur det här och trots att du försöker göra det varje gång och trots att det skulle göra mig ganska lättad mitt upp i all smärta, så håller jag dig kvar så jävla hårt.

Jag vill att det ska ta slut.
Jag vill kunna slappna av. Jag vill kunna sova. Jag orkar inte.

En kan ju bara undra varför du svarar på mina meningslösa sms om du vill bli lämnad ifred.

Hopphopphopp är en livlina för desperata.

Hopp är en livlina för desperata.

Du säger att du vill att jag ska försvinna.
Du har sagt det många gånger. Jag vet ju att du vill att jag ska stanna. Jag tror att det är det du vill. Det är det du alltid har velat.
Men jag orkar inte hålla mig kvar samtidigt som det är det enda jag vill.

Jag verkar kunna hålla mig borta en timme i taget. Det får ändå anses som en ganska bra prestation. Det brukar annars kunna gå två minuter mellan mina sms.

Jag längtar tills jag orkar hålla mig i två timmar.

Jag vet inte vad jag någonsin har gjort för ont för att förtjäna dig men förmodligen förgrep jag mig på barn i mitt tidigare liv.

Ditt jävla as.