Och jag drog med dig i mitt fall, och sedan gled jag bara undan.
Så förlåt, förlåt för allt.
För min förbannade kluvna tunga.

Jag har ju skaffat mig ännu en blogg för att jag ska kunna klaga lite.
Nu tappade jag tråden lite, dock.

Det fungerar inte riktigt. Jag ska skriva ut mig. Jag vet inte riktigt varför.
Jag har haft en väldigt fin period senaste månaden där jag har ansträngt mig för att göra allting så fint som möjligt och för att hålla humörssvängningarna ganska stabila och så vidare.   
Det har gått väldigt bra men i samma stund som jag börjar bygga mitt liv kring människor går det snett. För människor orkar inte bära min värld och varje gång jag inser detta rämnar det och jag faller hårdare än någonsin och det gör så jävla ont.

Jag borde förmodligen höja dosen på medicinen, stänga av telefonen, sova lite mer och andas lite mer frisk luft.
Men det gör jag inte.
Jag låter sjukdomen äta sig in i mig tills det inte finns så mycket mer kvar.