Du ändrade från "lösgodis" till "lösviktsgodis" för att jag tyckte att det lät bättre. Jag bad dig självklart inte och jag tyckte att du fick använda precis vilket ord du ville. Men det var bara sådan du var.

Vi hade långa diskussioner om huruvida man skriver ". eller ." och det slutade med att jag tog ditt sätt att skriva och du tog mitt.

Vi analyserade ord och fraser och du brukade säga att det drev dig till vansinne. Du hittade någonting i allting.

Du använde mitt namn när du menade allvar.

Du och helger.

Du gjorde mig jävligt generad med din oförskämda förmåga att alltid se igenom mig och mina ryck.

Du hade ett ofelbart minne men ett ganska dåligt sifferminne. Du lade båda mina telefonnummer på minnet.

Du blev ofta rädd för mig och det gjorde mig galen, jag ville aldrig skada dig.

Du hatade att stava fel lika mycket som jag.
Vi brukade uppmärksamma varandras stavfel.

Du och keso.
Ibland glömde jag bort att du var Du och att du var så nära och att du faktiskt såg någonting i mig, och när jag insåg det blev jag osäker och stel av rädsla och jag brukade älska den känslan, för den påminde mig om hur värdefull du var.
Du brukade anstränga dig å det grövsta för att skrämma bort mig men ingenting fungerade, vilket kunde göra dig galen av frustration.
Du och avokado.

Jag sa att du var min andra halva. Du sa att vi var summan av varandra.
Du är borta. Jag finns kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...