Jag har dig i huvudet hela tiden, jag hör dig. Jag undrar hur det kan vara möjligt att sakna någon såhär mycket.

Jag blir rädd när jag inser att jag är ensam.

Jag förstod inte din smärta. Jag visste att den fanns där men jag förstod inte hur ont den gjorde.
Jag lovade att läka dig. Jag kunde inte. Förlåt mig.

Jag undrar hur länge det tänker göra ont. Förmodligen kommer det aldrig försvinna.
Det är klart att det inte kommer försvinna. Du kommer alltid att vara borta och så länge du är borta kommer det att göra ont.

Det är klart att någonting så vackert måste dö. Ingen förtjänade dig. Det visste jag.

Du gillade inte att man inte kunde böja ordet "måste".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...