Jag kan inte nå dig. Det gör så jävla ont.
Tystnaden dånar i mitt huvud och för varje dag som går blir jag mer och mer panikslagen trots att jag i samma takt på något sätt verkar förlika mig vid tanken på att existera utan dig.
Du glider längre och längre bort.

Jag vill klippa upp mina ådror och skära ut mina ögon.

Du tog med dig en del av mig när du gick och för det kommer jag aldrig att förlåta dig.

Jag vet inte vem du är. Jag vet inte vart du är eller vad du gör. Jag vet inte vad du tänker.
Det gör mig galen. Jag vill veta allt. Jag vill höra allt.
Jag väntar ju. Jag sitter här som en jävla idiot och väntar på att du ska komma och berätta hur saker och ting ligger till men du kommer aldrig för du verkar inte FATTA att jag fortfarande är jag och att jag fortfarande behöver dig, hur mycket du än ville bort.
Du berättade inte ens vart du skulle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...