När jag sover drömmer jag att jag har tappat saker eller att jag letar efter någonting.
Mina drömmar berör nästan aldrig dig direkt.

Jag tror fortfarande att du ska komma tillbaka. Jag väntar på det. Jag föreställer mig lättnaden jag kommer att känna när du hör av dig och förklarar att du var tvungen men att allt är bra nu.
Jag är inte dum. Jo, kanske. Men jag vet att det inte kommer att hända. Ändå kan jag inte sluta hoppas.

Det känns som att jag springer in i en vägg hela tiden. En glasruta.
Som att jag sträcker ut handen i luften framför mig och förväntar mig att jag ska få tag i någonting jag saknat men bara får tag i tomma intet. Varje dag, ständigt. 

Men tiden har sin rätt att förändras där den går.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...