"Jag föreställde mig att all denna sorg skulle vara som att stå utomhus en vinternatt. Man blir varm när man väl vant sig vid kylan. Fast när man varit ute ett tag känner man hur värmen dunstar från en och man inser att det motsatta håller på att ske; man blir kallare och kallare i takt med att kroppsvärmen man hade med sig ut läcker genom huden. Istället för att vänja sig vid det blir man svagare ju längre man utsätts för det. Jag visste hur man gick ut, hur man stannade inne, hur man fick saker gjorda, men det var allt."

- Kärlek är ett blandband: livet låt för låt - Rob Sheffield.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...