Jag kan utan tvekan säga att det här är det värsta jag någonsin tvingats uppleva i hela mitt liv. Oavkortat.
Men jag är ändå på något skevt, skruvat plan ändå tacksam för det.
Tro inte att jag önskade det, för all del. Och tro inte att jag inte skulle ha dödat någon för en annorlunda utgång för dig.

Men jag antar att det kommer en tid i mitt liv då jag vänder mig om och studerar det jag för tillfället, som den melankoliska varelse jag är, väljer att kalla Den Ruin Som Är Mitt Liv och inser att jag genomlevde det värsta tänkbara. Och överlevde.
(Överlevde. Levde över. Levde på övertid.)
Förmodligen kommer jag kunna häva ur mig att jag har lärt mig några av livets viktigaste läxor och andra präktigheter. När allt det här är över.

Men jag ska inte ta ut segern i förskott. Jag har inga klara bevis på att det går över än. Mycket tyder på att det inte gör det. Död kommer du alltid att vara och jag kan inte tänka mig vad som kan bota döden. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...