Du satte din punkt i historien. Nu är det jag som måste skriva den vidare. Jag kan aldrig göra det på ditt sätt. Aldrig göra det som du gjorde.
Det enda jag kan göra är att härma dina rörelser, förnimma dig i tystnaden och försöka höra vad du säger.

Vi pratade om döden ganska ofta. Nej. Inte om döden. Om livet som något att inte leva.
Du ville att vi skulle vara överens. Det kunde vi självklart aldrig bli.
Jag kunde aldrig komma överens med någonting som dödade dig.

"Dig. Dig. Du. Du.."

Du och dina hemligheter.  Du spottade ur dig dem en efter en. Som förbannelser. Alltid i samma mening som "Hej då". De rev och stack i dig som tusen nålar.
Du var övertygad om att jag skulle försvinna. Ofta hoppades du också det.
Jag hoppades också att någon av dina hemligheter skulle avslöja någonting som fick mig att gå för att aldrig vända mig om. Jag ville rädda mig själv från dig och den skärseld ett liv vid din sida innebar.
Men allting som kom ur din mun var sådant som fick mig att älska dig mer. Jag ville inget hellre än att lägga armarna om dig. Skära ut allt det onda ur dig. Binda fast dig för att hindra dig från att skada dig själv mer.

När du till slut förstod att du inte kunde skrämma iväg mig slappnade du av en aning. Det var först då du förstod att jag älskade dig på riktigt. Att det betydde att du tagit över varje molekyl i min kropp. Att jag var försvarslös inför dig. Att du hade all makt.

Det finns ingenting jag ångrar mer än att jag släppte in dig i mitt liv. Jag skulle ha vänt när jag hade chansen. Då hade jag aldrig känt den här smärtan.

Men jag inser också att jag aldrig hade något val. Vi hörde ihop och vi mötte varandra som två kontinenter och smällen var oundviklig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...