Jag vet inte hur jag ska komma dig nära. Du är så långt bort. Det är så kallt.
Ditt hjärta har stannat och jag har ingen aning om hur jag ska få det att börja slå igen. Jag vet inte hur jag ska komma åt dina tankar.

Jag har innan alltid hört om hur människor bara önskar sig en timme med människan de saknar, människan som inte finns längre, och jag har alltid undrat vad den timmen skulle betyda i jämförelse med evigheten, om den timmen verkligen gör någon skillnad.
Nu förstår jag dem.
Jag skulle ge allt för en liten stund med dig. För att få beröra dig. Du behöver inte ens säga någonting.
Jag skulle mena allting. För att få berätta för dig att du var det bästa som fanns. Det finaste som någonsin existerat. Det vackraste jag stött på.
Jag vill förklara för dig att ingen någonsin gjort mig så lycklig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...