För du har fyratusen sorger i din himmelsblåa blick.
Och en doft av bortglömd längtan i ditt hår.
Dina axlar tyngs av saknad över allt du aldrig fick.
Och vreden över allt du aldrig får.
Och dina bleka läppar darrar över allt du aldrig sa.
Och dina händer över allt du aldrig gjort.
Och av en känsla att du blivit att allt du aldrig skulle vara.
Och av att hela livet gått för fort.
Och du har färgat dina kläder i förbittrad ensamhet,
som ifall inget gick att göra nånting åt.
Och du gömmer dig för världen som en vacker hemlighet,
men dränker din skönhet i gråt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...