"Lilla Du.

Bara komma från ingenstans och vända upp och ner på min värld.

S."

Everybody is always so fucking "fine". But we are not. Sometimes we are hurt and bruised and nearly completely shattered, and this, sir, is not what one calls "fine".

Jag förstod aldrig hur ont du hade.
Förlåt mig för det.

Jag står inte ut med din tystnad.

Jag blev beroende av dina tankar. Jag levde med dem dagligen och gjorde dem till mina egna.
Jag hör dem fortfarande, jag vet vad du tänker.

Men det är så tomt.

Jag ser alla sekunder som passerar och de känns alla en evighet långa, och jag tänker på alla de miljoner sekunder det är meningen att jag ska leva utan dig, och jag vet ju att jag inte kommer att stå ut.
Jag vet att jag jobbar på övertid.

Ibland tänker jag att allting kommer att ordna sig. Det slutar göra så akut ont ett tag och jag kan andas.
Jag glömmer bort varför jag har så ont och jag vet att allt kommer att bli bra för att jag har dig.
Sedan inser jag att du faktiskt inte finns. Att den här problemet inte har någon lösning.
Att allt som händer i framtiden är saker du inte kommer att få ta del av.
Det gör framtiden och allt som hör den till så oavkortat meningslös.

Någonstans i dimman av skeva substanser förstod jag att du faktiskt var död, men jag insåg det inte förrän euforin hade klivit åt sidan till förmån för en känsla jag inte kan beskriva.

Jag letade efter dig bakom varje gardin och i varje människa jag tidigare känt men speciellt i dem jag aldrig känt.

Att förstå att du, oavsett hur många varv runt jorden och mitt eget liv jag går och oavsett hur många människor jag vänder ut och in, aldrig kommer att komma tillbaka var en smärta starkare än någonting jag tidigare upplevt. 
Den kom från ett bottenlöst hål inuti mig, dit inga händer når. Inga händer förutom dina och du är död.

Någonstans långt borta hörde jag röster skrika efter mig och händer hålla mig fast, och övertygad fastän knappt medveten, visste jag ju att ju närmare smärtan jag kom desto närmare dig skulle jag vara.

Men.

Du är faktiskt borta. Du hade tid.

Don't be the last one, get out in time.