Jag får panik när jag inser att du är borta på riktigt. När det slår mig att du faktiskt inte kommer tillbaka. Det är så här det är nu.
Jag vet inte vad jag ska göra resten av mitt liv. Det visste jag inte när du fanns heller men då visste jag att du var det enda jag hade som var värt att hålla fast vid.
Jag har ingenstans att stoppa tiden. Jag har ingenstans att stoppa tankarna eller känslorna.

Jag sträcker mig efter dig och du är inte där.

Du kommer aldrig vara där.

Äh. Fan vad arg jag blir. Du kunde åtminstone ha förklarat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...