I början på januari läste jag Kärlek är ett blandband: livet låt för låt av Rob Sheffield.

Boken om Rob och hans fru, om deras liv tillsammans, om musiken de älskade och musiken de inte älskade, om hur de stod ut med att älska varandra och hur han närmade sig musiken efter att hon dött.

Jag förklarade för dig att det här var den bästa boken som någonsin skrivits, jag plågade dig med citat och jag försökte få dig att lova att läsa den.
Du sa att ja, det skulle du visst göra.

Du ville veta hur den slutade. Om han hittade en ny.
Det gjorde han. Jag förklarade att det var ett löjligt substitut, att det inte fungerar så. Man kan inte ersätta någon med någonting annat och bli hel.
Men det kunde man, tyckte du.
Slutet på den boken bekfräftade någonting för dig. Mig gjorde det arg.

Du läste aldrig boken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...