Jag går ett par ärevarv runt i min lägenhet. Känner av stämningen. Jag vet att du är här. Jag känner att du gillar lägenheten. Det gör jag också. Det här gjorde vi bra.

Du har en egen hylla ovanpå mitt skivställ.

Självklart på mitt skivställ, var annars?

Jag vet inte riktigt. Jag lägger mig ner och lyssnar på anonym musik och hör dina meningar överallt.
Jag saknar dig nätter som denna.
Nätter då jag själv är för stor eller för liten för att ha någonstans att ta vägen. Jag kunde alltid försvinna i dig då.
Nu har jag inte riktigt den möjligheten och det förvirrar mig en aning. Jag har ingenstans att göra av mig själv och som människa är jag ganska förlorad.

Förlåt mig, vännen. Förlåt mig. Jag var aldrig det du behövde. Aldrig så länge du behövde.
Jag älskar dig så mycket att det gör ont men vi fick aldrig någon ordning på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat. Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin. Ett löfte om...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...