Jag tänker på det här med sorg. Att det är en jävla process. Precis som allting annat.
Process. Finns det ett mer fruktansvärt ord? Det är jobbigt att bara uttala. Det innehåller löften om konsekvenser, om förändring. En tuggande maskin.
Ett löfte om väntan, framförallt.
Inga processer är roliga. Men en sorgeprocess är utan tvekan den värsta processen av alla processer sammantagna.
Det finns inget pris, inget att hämta i slutet.
Det slutar på samma sätt som det började.

Jag kan, tills vidare, inte gå vidare, utan vidare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skyller på dig när jag river ner grejer. Jag rynkar på ögonbrynen och muttrar ditt namn. Haha. Det verkar ganska orättvist. ...

Jag har börjat tala och tänka i vi-termer. Det är Vi som lagar mat och går på promenad och spelar gitarr eller sover och pratar högt för oss själva. ...

Ängeln. Ibland tappar jag dig. Ibland kommer du närmre än någonsin. Din familj är fin. Samma kärleksfulla kaos. Du skulle ha varit där. Du var där, eller hur? Ja, det var du. Jag saknar dig. Du fattas mig. ...

Två dagar har jag missat att skriva nu. Det stör mig inte egentligen, jag undrar bara vad det betyder. Troligtvis att jag är stressad, säkerligen ingenting som skulle ha bekräftat någonting för dig. Du tyckte att "bekräfta" var ett fult ord. Jag ...

Jag har gått omkring med en vidrig känsla hela dagen utan att förstå vad det har handlat om. Sedan slog det mig att jag är förbannad igen. Jag är trött på dig. Så jävla trött är jag. Helst av allt vill jag lämna dig åt ditt öde precis som du lämnade ...