"Lilla Du.

Bara komma från ingenstans och vända upp och ner på min värld.

S."

Everybody is always so fucking "fine". But we are not. Sometimes we are hurt and bruised and nearly completely shattered, and this, sir, is not what one calls "fine".

Jag förstod aldrig hur ont du hade.
Förlåt mig för det.

Jag står inte ut med din tystnad.

Jag blev beroende av dina tankar. Jag levde med dem dagligen och gjorde dem till mina egna.
Jag hör dem fortfarande, jag vet vad du tänker.

Men det är så tomt.

Jag ser alla sekunder som passerar och de känns alla en evighet långa, och jag tänker på alla de miljoner sekunder det är meningen att jag ska leva utan dig, och jag vet ju att jag inte kommer att stå ut.
Jag vet att jag jobbar på övertid.