Her remains were spread out like the pieces of a puzzle.
It took her three hundred and sixty five days putting them together.

The pieces were quite difficulte to distinguish from each other, they were tiny and the clear blue sky went on forever.

I walked in to a minefield, I never heard of.

Jag åkte hem till E idag.
"Du ska knyta an till din syster när jag är borta." Då skulle du bara vara borta i tre dagar men jag antar att evigheten är en lika god anledning.
Ni kände varandra genom hörsägen. Genom mig.
Ni tyckte om varandra.

Det slutade att vi låg i soffan med armar och ben om varandra medan högtalarna sjöng för oss om dig och om alla andra orättvisheter.

Jag är ledsen för att ni aldrig lärde känna varandra. Jag skulle vilja ha visat er båda två vilka som betydde absolut mest.

Jag är arg på dig för att du inte stannade kvar för att se hennes dotter lära sig gå.
Du var med när hon döptes och när jag blev hennes gudmor och när hon fick tänder och när hon sa mitt namn och när hon badade på badhuset första gången. Du blev glad varje gång.
Jag önskar att du hade fått vara med för att se henne gå.

När man älskar någon som är död finns det ingenstans att stoppa kärleken.
Ingen finns där att ta emot den och den tar slut där jag tar slut. Sparkar hål inuti mig, gräver fåror på insidan av mitt kranium, dånar i mitt huvud.
Jag brukar lägga handen på mitt hjärta. Jag försöker nå det. Som om det är där smärtan sitter.

Har du tänkt på att Johnny Cash och Olof Palme var ganska lika varandra till utseendet? Förmodligen har du tänkt på det. Jag önskar att jag hade sagt det till dig.
Jag säger det nu. Haha. De var lika till utseendet.

Jag brukade ställa frågor till dig för att se om du kunde svara. Det kunde du. Du visste allt. Du försäkrade alltid att det bara var ren tur och att du inte alls var påläst, haha.

Jag beundrade dig alltid för hur mycket som rymdes i ditt huvud.

Jag sa alltid att du påminde mig om Loke. Det gjorde du verkligen.
Ni formulerade er likadant.
Du tog det till dig.

Jag har saknat dig så länge.