I miss you, I'm not gonna crack.
I love you, I'm not gonna crack.

Du och jag, vi är av samma sort.
Var vi än är längtar vi alltid bort.

Om du är lycklig nu så har allting varit värt det.
Jag önskar bara att jag hade fått mer tid.

När jag inser hur stort avståndet mellan oss är känns det som att mina inälvor fryser till is.
Jag försöker föreställa mig alla dessa år jag har framför mig och jag tänker på alla som säger att "man lär sig leva med det". Det gör man förmodligen, men sanningen är ju den att du kommer att vara lika borta oavsett hur mycket jag lär mig att leva med smärtan.
Och jag vill inte lära mig leva med smärta och utan dig. Det är fel.

Är det verkligen meningen att jag ska finnas ett helt liv själv?

Jag har alltid litat på dig. Men det kan inte ha varit det här som var din avsikt.

Du ändrade från "lösgodis" till "lösviktsgodis" för att jag tyckte att det lät bättre. Jag bad dig självklart inte och jag tyckte att du fick använda precis vilket ord du ville. Men det var bara sådan du var.

Vi hade långa diskussioner om huruvida man skriver ". eller ." och det slutade med att jag tog ditt sätt att skriva och du tog mitt.

Vi analyserade ord och fraser och du brukade säga att det drev dig till vansinne. Du hittade någonting i allting.

Du använde mitt namn när du menade allvar.

Du och helger.

Du gjorde mig jävligt generad med din oförskämda förmåga att alltid se igenom mig och mina ryck.

Du hade ett ofelbart minne men ett ganska dåligt sifferminne. Du lade båda mina telefonnummer på minnet.

Du blev ofta rädd för mig och det gjorde mig galen, jag ville aldrig skada dig.

Du hatade att stava fel lika mycket som jag.
Vi brukade uppmärksamma varandras stavfel.

Du och keso.
Ibland glömde jag bort att du var Du och att du var så nära och att du faktiskt såg någonting i mig, och när jag insåg det blev jag osäker och stel av rädsla och jag brukade älska den känslan, för den påminde mig om hur värdefull du var.
Du brukade anstränga dig å det grövsta för att skrämma bort mig men ingenting fungerade, vilket kunde göra dig galen av frustration.
Du och avokado.

Jag sa att du var min andra halva. Du sa att vi var summan av varandra.
Du är borta. Jag finns kvar.

tyler@hotmail.se

And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music.

Jag saknar dig mer än vad som rimligtvis borde vara möjligt.
Jag står inte ut.