Det här blir första natten i den nya lägenheten. Du var glad över den. Jag hoppas mest att jag kan sova i den. Det kan jag nog. Jag verkar ha gått från kronisk insomnia till att somna lite var och hur som helst. Jag antar att det är någon sorts försvarsmekanism, jag orkar helt enkelt inte vara vaken. Det gör mig ingenting, jag sover mer än gärna igenom allt det här.
Och de säger att saknaden är värst när någon har sovit som ett barn genom en lång, kall vinter.

Jag drömde om dig inatt. Jag har varit lite förbannad över att du inte har kommit till mig i drömmarna, jag har inte fattat att du har haft mage att överge mig så radikalt.
Men inatt kom du. Jag minns inte alls vad det handlade om och det gör mig lite stressad men jag antar att du kommer igen om det var någonting viktigt. Och allting är viktigt så du kommer definitivt igen.

Nu går vi och hänger upp din ljuslykta.