If I could sleep forever, I could forget about everything.
If I could sleep forever..

Idag är känslan av att jag håller på att glömma bort dig starkare än någonsin.
Förut har du alltid på något sätt varit närvarande. Inte idag. Jag kan inte hitta dig någonstans. Inte i musiken, inte i någon människa, inte ens i dina egna texter.

Jag är livrädd för att du är på väg bort. Jag vill inte tappa dig. Det är mitt ansvar att hålla dig vid liv nu och jag kan inte förlora dig, jag är inte redo för det. Det har gått för kort tid. Men jag kan inte hitta dig.

Jag vill hitta någon att skylla på. Jag vill anklaga någon för din död.
Det skulle vara så skönt.
Just nu hatar jag hela världen för det var just den som drev dig till detta.

Jag saknar dig, jag saknar dig fortfarande.-lista.

Jag kan ju inte ens berätta för dig hur arg jag är för du lyssnar inte.
För du är död. Din svaga, svaga människa.

Du sa att du alltid skulle stanna men nu är du borta och jag kan inte berätta för dig hur jävla arg jag är för du kan inte lyssna för du valde att försvinna. Någon annan jävla stans? Och Gud vet vart och vad fan du gör nu, men förmodligen något roligt, och jag undrar om du skäms. Jag undrar om du skäms för att du utsatte mig för det här.
För att du först gjorde dig väldigt behövd av mig för att sedan lämna mig.

Nej, jag vet att du inte hade planerat att bli min vän, det har du sagt, men nu blev det så och det kanske du skulle ha tänkt på innan du tvingade ditt hjärta att stanna, ditt dumma jävla stolpskott.
Man gör inte som du gjorde. Inte mot mig. Man stannar inte för sin egen bekvämlighets skull och man håller sig inte kvar för att slippa vara ensam och man säger inte att man ska stanna för alltid och man låter sig inte älskas och man älskar inte tillbaka och man är inte helt jävla underbar om man tänker dö, HÖR DU DET? VA?!
Nej, det gör du inte.

Så jävla typiskt dig. Att försvinna när det blir jobbigt, det gjorde du alltid. Och kvar står jag. Stolpskott.
Jag är så jävla arg på dig att du ska vara glad att du är död.

Jag är så jävla arg.

Alla filmer jag har sett, alla böcker jag har läst, som har handlat om döden.. Ingen av dem har speglat den här jävla smärtan. Den här tomheten.

Som att sträcka sig efter någonting men bara greppa luft.  Om och om och om igen.

Nu förstår jag vad det här är. En förruttnelseprocess.