There is this thing, and it's called Tragedy, and it has absolutely no mercy for anyone or anything.

Hur ska jag kunna fungera utan dig?

Jag vet.

Men jag saknar dig så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna existera.

All that you need now is in your soul.

Jag visste det ganska tidigt. Att vi hörde ihop.
Du stal mig, det var ganska oförskämt, jag var chanslös.
Efter det stod jag handfallen, försvarslös, inför dig. Jag älskade dig så mycket.

Du gjorde mig hel.

Du sa det. Att det inte fanns någon plats för dig här. Du hörde inte hemma här.
Och så var det ju. Världen förtjänade inte dig. Ingen förtjänade dig.

Det gör ont.